Detta är rent ut sagt -SINNESSJUKT-
Som ni som hängt med länge vet så sökte jag för ett par år sedan en doktorandtjänst i Linköping, på den institution där jag skrev min D-uppsats. Hamnade precis utanför. Sökte sedan en annan doktorandstjänst och hamnade precis utanför där också. Gav upp lite, och har egentligen inte sökt någon sådan tjänst på ett tag.
Såg för två veckor sedan att samma institution där jag skrev min uppsats för, söker doktorander igen. Men detta var i samma veva som jag fick jobbet i Finspång och jag bestämde mig efter alla turer med mina nuvarande jobb att inte söka. Visst har det gnagit lite i magen och det har funnits en längtan och önskan någonstans, för det är trots allt en dröm jag har.
Idag ringde min gamla handledare från min utbildning, vars man är ansvarig för rekryteringen av doktorander till institutionen nu. De söker fem stycken. Hon undrade vad jag gjorde nu och om jag tänkt söka. Hon sa också att jag hade varit SÅ nära sist, det var en kille som hade en erfarenhet mer än mig inom ett visst område, vilket gjorde att jag föll utanför. Hon visste också att jag varit väldigt nära på den andra tjänsten också. Jag sa som det var, vad jag skulle göra nu. Hon bad om ursäkt för att hon satte griller i huvudet på mig men att hennes man hade varit på henne om att ringa till mig då de sökte en person som hade just det intresse, kunskaper och erfarenheter jag har. Hon hade tvekat inför att ringa mig, just för att jag sökt två gånger innan, varit så nära och hon var rädd att jag hade gett upp.
Jag sa att jag inte tänkt söka tjänsten men att jag får ta en funderare till eftersom hon ringde och att jag kände mig smickrad och glad över att hon ringde.
Spontant, efter att ha pratat med familj och vänner så finns det för-och nackdelar med båda jobben. Dock handlar båda jobben om forskning och utveckling. Jag har drömt om att doktorera. Samtidigt känns framtiden efter en doktorstitel lite mer osäker på något sätt. Jobbet i Finspång handlar mer om kontakter, nätverk men också om forskning och utveckling. Det ger mig bättre "ren" arbetslivserfarenhet.
Mina tankar just nu går åt att visa intresse för doktorandtjänsterna, men att det nog blir Finspångsjobbet.. Att doktorera finns kvar. Om jag fortfarande visar mig intresserad nu och det dyker upp en tjänst igen om ett par år, så kan jag ju faktiskt, söka då?! (Tack Johanna för råd!!)
Men men. vem vet vad jag ska göra.
Kom gärna med förslag till förvirrade mig!!
Jag är dock otroligt smickrad och otroligt glad.
Jag är faktiskt rätt bra, haha!
Åh jag förstår att du känner dig förvirrad! Jag tycker dock att du verkar vara inne lite på att ta Finspångjobbet och då ska du göra det. Hur du än beslutar så hoppas jag att dt blir ett jobb som passar med familj och som du trivs med! Massor med kramar!
Men vad kul! Vilka många möjligheter du har just nu!! Jag har doktorerat och tycker det är så himla roligt - forskningen i sig, att man själv tar sig framåt, och att man faktiskt inte behöver vara på jobbet 8-17 varje dag... Jag doktorerade på deltid samtidigt som jag jobbade, finns den möjligheten för dig också? Fast det är klart, jag gjorde det innan jag fick barn, det är nog annorlunda när du har Freja! Och så är det ju som du säger, att doktorera finns alltid kvar, så känner du för Finspångjobbet nu så ta det!
Först och främst - så himla roligt att de visat ett så stort intresse för dig!! Det måste kännas jätteroligt! Tänk då också på om du kommer söka det här jobbet för att du känner dig smickrad över att de minns dig och vill ha dig eller om det är så att du verkligen vill ha det. Det är självklart extremt kul att de vill ha dig, men glöm inte bort att tänka på om det är så att du verkligen vill eller om det känns extra bra bara för att de ringde upp dig. Försök tänk runt det så det inte vilseleder dig. Sen tycker jag personligen att du insinuerar att du hellre vill ha jobbet i Finspång, det är inte jättetydligt, men det känns som det är ditåt det lutar när man läser ditt inlägg. Jag har inte så mycket mer råd än så att komma med, det handlar om intresse och vad som känns tryggast och bäst för dig trots allt. Vad du än väljer så är det grymt kul!! Jag är jätteglad för din skull :D Lycka till, jag finns här om du behöver diskutera mer :)
Oj, jag ser här ovan att jag tänker tvärtemot alla andra som kommenterat detta. Jag säger - sök doktorandtjänsten! Det är fem år med beviljade medel. Tjänsten i finspång är på två år och antagligen mer konjunkturkänslig än en doktorandtjänst. Doktorandtjänster är också otroligt flexibla, vilket är en fördel när man har barn. Universitetet är också väldigt förstående vad gäller vab och föräldraledighet, hämtning och lämning av barn osv. Sen är de kollektiva förbindelserna med Linköping bättre än de till Finspång - om man nu vill se det som ett argument med tanke på de stigande bensinpriserna. Och söka kan du ju alltid - beslutet om vad du ska välja kan du ta om du får tjänsten.
Men som så många kloka skrivit här tidigare - gå på magkänslan - det är det som är rätt!
Kram!
Wow Mahlin, vad du är BRA!! :D Nu sliter dom i dig till höger och vänster! :D Men vilket dilemma det blir.. ett jobb är ju ett jobb och ger erfarenheter och kontakter som du säger, men jag håller också med i det ovanstående "talare" skriver -doktorandtjänsten är troligtvis mer flexibel (vilket ju är en fördel när man har småbarn!) Spännande låter det också minsann! :) Kommer du ångra dig senare om du inte söker? Kommer det kännas jobbigt OM du söker och sen inte blir vald? (nu tror jag inte att detta kommer inträffa, men man vet ju aldrig egentligen) Men som du också har nämt, det går ju att söka andra doktorandtjänster vid senare tillfälle :)
Jag önskar dig lycka till med dina beslut! :)
Mahlin utan H skulle det stå -skrev nyss en rad till Malin MED h och det satt visst kvar i fingrarna! haha
OMG Malin, du är ju helt fantastisk! Vad kul-grattis! Jag tycker du ska välja det du brinner för mest, lista för-och nackdelar med båda jobben och se hur det ser ut. Doktorandtjänsten är väl iofs längre tid men ev sämre betalt, eller? Kan förstå hur du tänker, att det lamsle är mer begränsande eller vad man ska säga. Hur du än gör så tror jag det kommer bli kanonbra!
Du kan ju även tänka som jag, på ödet, att det alltid finns en anledning till att saker och ting sker. Att du inte fick doktorandtjänsterna när du sökte kanske banade väg för bättre jobb?
Lycka till!
Massa kramar
Med risk för att låta enormt tråkig så skulle jag vilja skilja på dröm och verklighet.Jag skulle välja alternativ efter följande aspekter;
1. Sysselsättningen ska stärka familjens ekonomi.
2. Karriären får inte bli på familjens bekostnad.
Sist men inte minst ska det vara roligt.Stirra dej inte blind på hur länge ett jobb varar utan vilka kontakter det ger och vilka dörrar det öppnar.Inget jobb varar för evigt och erfarenheter och referenser från arbetslivet väger oerhört tungt när du ska söka nya jobb.
Grattis vännen!
Jag hade gärna haft ditt dilemma (jag har å andra sidan inte sökt så aktivt som du har de senaste åren). Söka tjänsterna kan du ju alltid göra och bestämma dig sedan. Och egentligen vad säger att du måste välja? Många jag känner forskar/doktorerar och arbetar i näringslivet samtidigt. Det är en av de bästa sakerna med doktorand- och forskartjänster. De är väldigt flexibla och ofta går det att fördela sin tid och göra båda utan att för den skull jobba 80 timmar i veckan. Följ dina drömmar.
Grattis vännen!
Jag hade gärna haft ditt dilemma (jag har å andra sidan inte sökt så aktivt som du har de senaste åren). Söka tjänsterna kan du ju alltid göra och bestämma dig sedan. Och egentligen vad säger att du måste välja? Många jag känner forskar/doktorerar och arbetar i näringslivet samtidigt. Det är en av de bästa sakerna med doktorand- och forskartjänster. De är väldigt flexibla och ofta går det att fördela sin tid och göra båda utan att för den skull jobba 80 timmar i veckan. Följ dina drömmar.
Men självklart ska du ta verkligheten i beaktning, tid, pengar, erfarenhet, kontakter det handlar ju mycket om att värdera för- och nackdelar. Du ska kunna göra ditt val utan att det ska orsaka för mycket ånger längre fram.
Men självklart ska du ta verkligheten i beaktning, tid, pengar, erfarenhet, kontakter det handlar ju mycket om att värdera för- och nackdelar. Du ska kunna göra ditt val utan att det ska orsaka för mycket ånger längre fram.
Stellan: Du är så klok! Det har jag alltid tyckt - och nu blev jag återigen påmind! Bra där! :-)
Vill du bli min mentor?
Åh, va kul för dej Malin!!!
Blir så glad av att höra att de finns nån av oss som blir erbjuden jobb så där!! :D
Vore jag som du så skulle jag, som föregående personer skriver, FÖLJA MAGKÄNSLAN!!!
Samt se till familjen, vilket alternativ ger dej mest tid för Freja och Christian?
Pengar är roligt o ha men de är inte allt!
Lycka till nu o jag håller tummarna för dej!!
Många kramar från Linda
Oj vilket dilemma! Men OJ vad roligt! Du har ju två bra alternativ så du kan ju inte ta fel beslut. Jag brukar tänka på ett sätt om jag måste välja något. Det här kanske blir lite svårt att förklara (du får höra av dig om du inte fattar :)) Men såhär: du har dina två alternativ: jobba eller doktorera. Om du tänker att ena alternativet försvinner, du får bara välja jobba. Då får man känna efter hur man känner då, känns det "sköönt då slipper jag välja, jobba känns bra" eller känns det "Ånej det är det jag ville".
Som sagt.. kanske svårförklarat.. haha ser ju när jag läser att jag inte är något under av tydlighet direkt. Men men :)
Lycka till oavsett!
Kram