Sista dagen.

Idag är sista dagen på mitt nuvarande jobb som projektledare, hade överlämningsmöte igår och fick så mycket beröm för min rapport att jag tror att jag snart spricker! "Du kommer komma långt" "Du har hunnit massor på väldigt kort tid" " Dig kommer vi få se mer av" var några av de saker jag fick höra, något som känns väldigt väldigt skönt! Jag har kämpat länge för att få den typen av jobb jag vill ha och då känns det ju fantastiskt att faktiskt också prestera bra.

Fick en blomma idag av förvaltningen, som tack för den här tiden. Väldigt gulligt, med tanke på att jag inte varit här alls länge.

Så nu är det hej då valdemarsvik
och hej hej Finspång!

Och imorgon är det dags för Maaahlins bröllop!

Puh!

Idag hade jag andan i halsgropen!
På radion har de pratat hela dagen om att de ska varsla 55 personer i Finspångs kommun.
När jag kom hem låg mitt anställningsavtal på hallgolvet.

PUH!

Det hade just varit snyggt...

Tack!

Tack vänner för alla råd och tankegångar kring mitt beslut!
Tankarna fortsätter, ni får veta när jag har bestämt mig.

Detta är rent ut sagt -SINNESSJUKT-

Alltså jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta...

Som ni som hängt med länge vet så sökte jag för ett par år sedan en doktorandtjänst i Linköping, på den institution där jag skrev min D-uppsats. Hamnade precis utanför. Sökte sedan en annan doktorandstjänst och hamnade precis utanför där också. Gav upp lite, och har egentligen inte sökt någon sådan tjänst på ett tag.

Såg för två veckor sedan att samma institution där jag skrev min uppsats för, söker doktorander igen. Men detta var i samma veva som jag fick jobbet i Finspång och jag bestämde mig efter alla turer med mina nuvarande jobb att inte söka. Visst har det gnagit lite i magen och det har funnits en längtan och önskan någonstans, för det är trots allt en dröm jag har.

Idag ringde min gamla handledare från min utbildning, vars man är ansvarig för rekryteringen av doktorander till institutionen nu. De söker fem stycken. Hon undrade vad jag gjorde nu och om jag tänkt söka. Hon sa också att jag hade varit SÅ nära sist, det var en kille som hade en erfarenhet mer än mig inom ett visst område, vilket gjorde att jag föll utanför. Hon visste också att jag varit väldigt nära på den andra tjänsten också.  Jag sa som det var, vad jag skulle göra nu. Hon bad om ursäkt för att hon satte griller i huvudet på mig men att hennes man hade varit på henne om att ringa till mig då de sökte en person som hade just det intresse, kunskaper och erfarenheter jag har. Hon hade tvekat inför att ringa mig, just för att jag sökt två gånger innan, varit så nära och hon var rädd att jag hade gett upp.
Jag sa att jag inte tänkt söka tjänsten men att jag får ta en funderare till eftersom hon ringde och att jag kände mig smickrad och glad över att hon ringde.

Spontant, efter att ha pratat med familj och vänner så finns det för-och nackdelar med båda jobben. Dock handlar båda jobben om forskning och utveckling. Jag har drömt om att doktorera. Samtidigt känns framtiden efter en doktorstitel lite mer osäker på något sätt. Jobbet i Finspång handlar mer om kontakter, nätverk men också om forskning och utveckling. Det ger mig bättre "ren" arbetslivserfarenhet.
Mina tankar just nu går åt att visa intresse för doktorandtjänsterna, men att det nog blir Finspångsjobbet.. Att doktorera finns kvar. Om jag fortfarande visar mig intresserad nu och det dyker upp en tjänst igen om ett par år, så kan jag ju faktiskt, söka då?!  (Tack Johanna för råd!!)

Men men. vem vet vad jag ska göra.
Kom gärna med förslag till förvirrade mig!!
Jag är dock otroligt smickrad och otroligt glad.
Jag är faktiskt rätt bra, haha!

en intervju TILL

Jag har ju varit på en intervju som jag väntar på besked ifrån, där jag ju fått jobbet.
Jag ska på ytterligare en intervju i mitten på mars
och idag blev jag kallad på en intervju TILL.
Hur galet är inte detta då?

nervös väntan.

Jag väntar nervöst på att få besked. Pratade med socialchefen idag och jag kommer få besked på onsdag kväll eller torsdag morgon, nästa vecka alltså. En hel vecka kvar av ångest och tankar och förhoppningar.
Det handlar om ett politiskt beslut, om jag får jobbet eller inte. Och jag vill ju så gärna.
Och visst försöker jag tänka på att det är positivt att de vill anställa mig, att jag fick komma på intervju och gjorde en bra intervju och så. Men just nu känns det bara som vaccum i hjärnan och detta besked är det enda jag kan tänka på.
Visst söker jag andra jobb också nu, men det känns lite halvhjärtat när jag väntar besked.

Det är bannemig inte rättvist om jag inte får det här jobbet, har ju råkat ut för en liknande grej förut när jag 2006 fick jobb som jobbcoach på Sensus i Norrköping. Då blev det inget av pga indragna bidrag..

Nu är det faktiskt min tur att ha lite tur när det gäller jobb, och därmed basta!

Glädjetjut!!

Här händer grejer!!
Ska på två intervjuer!
En i början på februari och en som jag inte vet exakt när av lite olika anledningar.
Nu börjar det röra på sig!

Jiha!

Usch.

Här skulle man väl kunna säga att livet är allt annat än bra.
Freja har varit magsjuk sedan i slutet av förra veckan och vi ser ingen bättring. Hon är medtagen och mår inte bra.
Igår tillbringade vi nästan 5 timmar på akuten för att få höra att allt var okej och att det bara var att avvakta. Vår lilla tjeja.. hon är så matt och mår verkligen inget vidare..

Har fått nej på ett antal sökta jobb nu i dagarna med. Jobb som jag faktiskt vet att jag skulle klara av, hur bra som helst.
Känns ju inte bättre när man går för att skriva in sig på arbetsförmedlingen och möts av en gammal klasskompis som jobbar där. Känner mig nedtryckt i skorna, värdelös.
Får kastat i ansiktet att jag måste söka jobb i hela landet. På ett otrevligt sätt. Jag vet att reglerna är så, men det finns ju liksom olika sätt att uttrycka det på.

Usch.
Negativ dag.
Negativ energi.

Ryck upp mig någon?

Ringde..

Idag gjorde jag något jobbigt. Jag ringde tillbaka till det stället som jag var på intervju på men inte hört något från (tog för givet att jag inte fick jobbet) och bad om feedback.
Och det fick jag!
Positiv sådan dessutom!
Känns så himla skönt.

Okej, jag fick inte jobbet, det gick till en tjej med mer erfarenheter av att leda större grupper. Fine.
De hade dock inte velat ringa mig ännu eftersom tjejen de erbjöd tjänsten inte kunde lämna besked förrän i fredags och jag stod näst på tur..
Jag hade enligt henne gjort en jätebra intervju och de kommer behålla mitt CV och kommer ringa om de behöver fler folk för att som hon uttryckte det är jag den första hon kommer att tänka på isåfall! Hon sa att jag gärna fick ringa om jag ville veta något mer om vad som händer, för de har mycket kontakter inom området. Och jag sa att de gärna fick höra av sig till mig också. Tänker försöka hålla i den här kontakten och ringa om ett tag och fråga om de vet något ställe där det finns några öppningar.
Hon bara kändes väldigt positivt inställd till mig och det känns verkligen så skönt!

Oavsett om det leder någonstans eller inte så känns det så skönt att jag gör rätt. Att det går bra på intervjuer etc..
Sedan att någon har mer erfarenhet än mig, det kan jag inte göra så himla mycket åt i dagsläget. Så är det bara.

Dessutom fick jag lite inside-info av dem om ett annat företag som sökte folk.. så dit ska jag ringa imorgon!

Detta var en boost för mitt jobb-sökarsjälvförtroende!
jag duger faktiskt!!!



Svar på kommentar..

.. nej Anonym det är inte jobbet som verksamhetsutvecklare i Finspång, men det jobbet ska jag självklart också söka!

Håll tummarna!

Nu har jag precis skickat in en arbetsansökan som jag verkligen KÄMPAT länge och väl med.
Så håll tummarna för mig!

Fick respons..

För ett tag sedan sökte jag ett jobb som jag hoppades på att åtminstone komma på intervju på då jag tyckte att jag hade mycket av det som krävdes. Men återigen fick jag ett negativ svar. Den här gången tog jag mod till mig och mailade och frågade om de kunde ge respons på vad jag saknade etc.. och jag fick detta svar:

Hej! Kortfattat så har du i dagsläget för lite relevant/meriterande arbetslivserfarenhet i konkurrens med övriga sökande. Vi ser erfarenhet av socialt behandlingsarbete samt utredningsarbete som särskilt meriterande.   MVH xxx

Hur ska jag någonsin få chansen?


Jag har fått jobb!

Jag har fått jobb!!!
Jag har fått jobb!!!
Jag har fått jobb!!!


Mer info kommer inom kort :)


Här är jag!

Om ni undrade. Var ju ett tag sedan jag skrev nu!

Lite goda nyheter! Jag trivs bättre på mitt nuvarande jobb. Jag vill fortfarande inte jobba med det jag gör, men okej, jag får väl göra det bästa av situationen. Detta insåg jag när en av mina chefer hade ett samtal med mig om varför jag gjort så dåligt resultat på sista veckorna. Han var inte nedlåtande eller dum, han bara genuint undrade hur jag mådde. Jag berättade - precis som det var. Han var nog lite chockad över min ärlighet, men det är sådan jag är, varken mer eller mindre. Samtalet med honom gav mig en kick. Han visade att han tror på mig, och den dagen gick allt mycket bättre och jag insåg också att jag nog varit lite grinig mot mina arbetskompisar också på sistone, stackars dem!!

Och dessutom, samma dag som detta mötet, på morgonen dock (mötet var på em) så var det en av mina andra chefer (har totalt 3 stycken) som frågade om jag var bra på att skriva. "Javisst", sa jag, för jag har skrivit väldigt mycket i mina dar, och han undrade om jag kunde hjälpa honom med att skriva en slutrapport. En timme och tre kvart senare var jag klar och han bara stod och gapade och undrade hur jag redan kunde vara klar när det var första gången jag skrev en slutrapport. Han ska nu läsa den, liksom några andra ansvariga, och om jag gjorde det tillfredsställande så finns chansen att jag kan få avlasta även framöver! Det vore ju så kul att få göra något annat och dessutom, vem vet vart det kan leda?

Som om inte detta vore nog, så hade min chef nr 3, medlyssning på mig när jag sålde igår fredag. De sitter helt enkelt bredvid och lyssnar. Sedan gick vi och pratade om vad han hade att säga om hur jag presterade och tog kunderna. han sa att jag var klockren! Iofs var jag motiverad då också, och jag vet ju att jag kan! Han säger att jag kan ta kunder på deras nivå att det märks att jag är glad, positiv, trovärdig och full av energi. Han undrade om jag som person var sådan att jag ville ha mycket på gång samtidigt och jag sa att han inte kunde beskrivit mig bättre, och att det är därför jag finner säljjobbet så omotiverande och ostimulerande. Men han sa att jag skulle ta åt mig och att han tycker att jag är kanon! *lyser som en sol*
Även om jag som sagt inte-bryr-mig-nämnvärt om att jag är en bra säljare eller inte, för jag VILL INTE sälja, så är ju lite pepping och lite positiva omdömen inte helt fel för att orka med, ett tag till..

Så idag har jag scrappat med. Blev en snabbscrappad sida, har så mycket bilder just nu! Men jag är ganska nöjd ändå, min vovve Milton och sambo Christian är det på bilderna:

Milton


Det där nya projektet..

.. som jag lite "hemligt" nämnde i mitt inlägg häromdagen är på gång nu.
Jag kommer inte byta jobb - ännu tyvärr. Men jag kommer få stimulans och göra något jag kommer ha nytta av.

Jag ska få gå Röda Korsets tjejgruppsutbildning! Det är en samtalsledarutbildning över en helg och sedan då arbeta ideellt som samtalsledare. Det är en mycket bra erfarenhet, samtidigt som det är något jag kan se fram emot och känna mig engagerad i och.. ja, det ska bli underbart att känna.. ett engagemang. För det om något saknar jag på jobbet. Ja, det är nog det jag saknar mest. Nu sitter jag bara av tiden och skakar på huvudet åt de pengagalna provisionsjagande personer som sitter bredvid mig.

Well, all for now. Måste se till att ladda upp mina senaste LO:s också.
Kom även på att det nog finns ungefär 10-15 layouter i Elles butik som inte jag visat på nätet! Måste nästan se till att fota dem och lägga ut dem!

Så vad händer här då?

Inte mycket bra är det i alla fall...
...men bli inte rädda nu, när det här kommer bli det längsta inlägget jag gjort här, tror jag...

Jag kan inte annat säga än att.. varför kan jag inte få lite FLOW i mitt liv?! Kan inte saker och ting bara fungera, för en gångs j_vla skull? Känner verkligen att mycket går emot mig nu, men framför allt handlar det om jobbet.

Jobbet, jobbet, jobbet.
Jag är så förbannat, förbaskat för jävla less. Jag hatar mitt jobb. Jag hatar det, VERKLIGEN.
Men framför allt blir jag så ledsen över att jag inte verkar duga på arbetsmarknaden. Vad gör jag för fel med mina ansökningar?
VARFÖR får jag inte ens komma på intervju? Flera av mina kompisar som gick ut ett år efter mig har redan jobb eller får komma på intervjuer. Sedan är det såklart flera som inte får det, men ändå.
Varför inte jag? Varför ska jag sitta och känna mig så oerhört overksam och ostimulerad åtta timmar om dagen när jag Verkligen VET vad jag vill??? Jag blir avundsjuk på dem som ska på intervjuer, jag kan inte låta bli. Jag vet ju att jag kan. FAAN. Jag är så MISSNÖJD. Varför utbilda sig, varför vill samhället att man ska utbilda sig när man ändå inte får något jobb?????

Finns det någon här som är duktig på CV och personliga brev och som kanske vill ge mig något råd? Eller vill läsa mitt och ge mig respons?

Jag har nog aldrig innan förstått den maktlöshet som arbetslösa känner. Jag är inte arbetslös, men jag känner mig arbetslös. Jag känner mig maktlös, rädd, känner en oro, känner mig aldrig lugn. Jag begär inte mycket. Jag begär inget toppjobb. Men något jag kan trivas med. Jag söker även jobb som jag inte är utbildad till, exempelvis som receptionist med mera, men då anses jag vara överkvalificerad...

Ingen bra dag på jobbet heller, känner mig så lagom värdelös när det är två nya kampanjer på gång, och de väljer ut folk som ska få göra dem och jag får inte göra en enda av dem, när vissa får utbildning på båda. Orättvist?

En sak ska jag göra i alla fall, för att för förbättra min position på arbetsmarknaden. Jag ska börja jobba ideellt för Röda korset.  De har lite olika projekt på gång som jag tänkte höra om jag kan hjälpa till med. Det handlar dels om information men också olika tjejgrupper, läxläsningsgrupper med mera. Jag MÅSTE ha stimulans, annars går jag UNDER!
Detta märks på alla delar av mitt liv.. jag är trött och grinig när jag kommer hem, orkar inte göra något hemma fastän jag egentligen vill få saker gjort.

Jag förfaller. Jag måste ha ett jobb och det NU!!!!
Men när ska jag hinna söka massa jobb? Söker och söker, men ibland räcker liksom tiden inte till..

Jag är LESS!

Dessutom har min lilla älskling där hemma fått lunginflammation..  Och så har de högsäsong på jobbet och han mår dåligt över att han måste vara hemma, arbetsmyra som han är. Hoppas att han blir bättre snart, kan sova om nätterna och inte hostar så man tror att han går sönder..

Scrappa gör jag en del i alla fall och min DT-mamma Elle har fått hem så många UNDERBARA mönstrade papper den senaste tiden. Har en hel del alster på gång som kommer visas här så småningom. Ska dessutom följa med Elle på scrapträff i Örebro på lördag och det ska bli så kul att träffa massa söta scrappare igen!!

Jag har blivit hurtig också.  Har känt länge att jag rör på mig för lite. Vikten har sakta sakta gått uppåt och det vill jag INTE. Har ätit bra över sommaren och det ska fortsätta i höst. Så nu har jag skrivit in mig på Nautilus. Och vikten är sakta sakta gått neråt. Den känslan jag kände när jag kom in på Nautilus ska jag komma ihåg. Den här känslan av välmående, fräschör.. Det ska jag komma ihåg. Och det jag gillar bäst med Nautilus och minns från när jag tränade där sist var känslan av att bli sedd. Har sedan jag slutat där provat på lite andra ställen att träna på och inte känt att det känts lika bra. Tränade på Friskis och Svettis men kände att där var SÅ mycket folk och så rörigt och jag var bara en bland så många som kom dit och ingen såg eller brydde sig om att jag var där. Det är svårt att förklara, det är inte alla som kanske känner så, men jag gör det. Totalt sett, jag trivs på Nautilus och tycker att det ska bli underbart skönt att komma igång och röra på mig!!

Renoverat hemma! Vi har målat om i köööket och det är så fiiiiint! *sjunger*
Ska ta bilder lite senare när allt är i ordning och visa hur det blir. Det var näst sista rummet som skulle renoveras hemma. Det var tråkig missfärgat vitt när vi flyttade in. Nu har vi valt en ljust rödbrun nyans som matchar det trä som är på våra i övrigt vita köksluckor. Det känns mycket mer ombonat. Vi passade på att storstäda luckor, golv och allt annat när vi ändå höll på.
Håll ut, bilder kommer!

Min lilla digitalkamera är ju som jag redan skrivit här på äventyr i Tyskland. Ett tag verkade det som att de inte kunde laga den via garantin, men efter en del påtryckningar från min sida så tog de på sig det hela, och det känns så härligt! Hade inte riktigt lust att lägga pengar på en ny kamera när min var mindre än två år gammal!

Nu har jag bara två saker kvar att berätta...

Hade en supertrevlig helg i Växjö hos min vän Ia som fyllde trettio. Vilken fest hon ställt till med! Stooort partytält, massa god mat och 55 trevliga människor. Roliga lekar och skojiga upptåg. En sådan fest vill jag också ha, när jag fyller trettio. Det är ju faktiskt bara två år kvar!

Och så, det bästa som hänt på sistone!
Jag har fått ersättning vad gäller min nervskada!
För er som inte vet drog jag i mars 2004 ut en visdomstand och fick en nervskada. Har begränsad känsel på vänster sida i munnen.
Har haft svårt att få någon ersättning eftersom min förbannade tandläkare behandlade mig som en tioåring och sa att det var min hjärna som spelade mig ett spratt........
Det är samma tandläkare som behandlade mig som skit när jag drog ut tanden och det tog TRE timmar, och tyckte att jag "skulle stå ut med lite smärta".

I vilket fall som helst har jag nu fått ersättning från Patientskaderegleringen och det känns så underbart skönt att ha fått rätten på sin sida. Det är obeskrivligt hur bra det känns!

Min känsel kan ingen ge mig tillbaka, och det kan definitivt bli handikappande för mig i framtiden, men nu har jag fått en del pengar och kan känna att JAG FICK RÄTT! Hade såklart hellre haft känseln kvar... Har hela tiden känt att något var fel efter ingreppet, och nu har jag fått svart på vitt att jag har 3% invaliditet på grund av detta.

Så jag känner lite segerglädje här.. det har varit ett långdraget "mål", sedan mars 2004...

Nåja, jag får väl som i förra inlägget utlova en guldmedalj åt den som läst hit. Eller, näe. Jag gör så här.. den scrappare som läser allt det här och skriver en kommentar så jag vet att ni läst får en... RAK! :)  Hihi..

hits