epona & ett liv i ord

Inte mycket bra är det i alla fall...
...men bli inte rädda nu, när det här kommer bli det längsta inlägget jag gjort här, tror jag...

Jag kan inte annat säga än att.. varför kan jag inte få lite FLOW i mitt liv?! Kan inte saker och ting bara fungera, för en gångs j_vla skull? Känner verkligen att mycket går emot mig nu, men framför allt handlar det om jobbet.

Jobbet, jobbet, jobbet.
Jag är så förbannat, förbaskat för jävla less. Jag hatar mitt jobb. Jag hatar det, VERKLIGEN.
Men framför allt blir jag så ledsen över att jag inte verkar duga på arbetsmarknaden. Vad gör jag för fel med mina ansökningar?
VARFÖR får jag inte ens komma på intervju? Flera av mina kompisar som gick ut ett år efter mig har redan jobb eller får komma på intervjuer. Sedan är det såklart flera som inte får det, men ändå.
Varför inte jag? Varför ska jag sitta och känna mig så oerhört overksam och ostimulerad åtta timmar om dagen när jag Verkligen VET vad jag vill??? Jag blir avundsjuk på dem som ska på intervjuer, jag kan inte låta bli. Jag vet ju att jag kan. FAAN. Jag är så MISSNÖJD. Varför utbilda sig, varför vill samhället att man ska utbilda sig när man ändå inte får något jobb?????

Finns det någon här som är duktig på CV och personliga brev och som kanske vill ge mig något råd? Eller vill läsa mitt och ge mig respons?

Jag har nog aldrig innan förstått den maktlöshet som arbetslösa känner. Jag är inte arbetslös, men jag känner mig arbetslös. Jag känner mig maktlös, rädd, känner en oro, känner mig aldrig lugn. Jag begär inte mycket. Jag begär inget toppjobb. Men något jag kan trivas med. Jag söker även jobb som jag inte är utbildad till, exempelvis som receptionist med mera, men då anses jag vara överkvalificerad...

Ingen bra dag på jobbet heller, känner mig så lagom värdelös när det är två nya kampanjer på gång, och de väljer ut folk som ska få göra dem och jag får inte göra en enda av dem, när vissa får utbildning på båda. Orättvist?

En sak ska jag göra i alla fall, för att för förbättra min position på arbetsmarknaden. Jag ska börja jobba ideellt för Röda korset.  De har lite olika projekt på gång som jag tänkte höra om jag kan hjälpa till med. Det handlar dels om information men också olika tjejgrupper, läxläsningsgrupper med mera. Jag MÅSTE ha stimulans, annars går jag UNDER!
Detta märks på alla delar av mitt liv.. jag är trött och grinig när jag kommer hem, orkar inte göra något hemma fastän jag egentligen vill få saker gjort.

Jag förfaller. Jag måste ha ett jobb och det NU!!!!
Men när ska jag hinna söka massa jobb? Söker och söker, men ibland räcker liksom tiden inte till..

Jag är LESS!

Dessutom har min lilla älskling där hemma fått lunginflammation..  Och så har de högsäsong på jobbet och han mår dåligt över att han måste vara hemma, arbetsmyra som han är. Hoppas att han blir bättre snart, kan sova om nätterna och inte hostar så man tror att han går sönder..

Scrappa gör jag en del i alla fall och min DT-mamma Elle har fått hem så många UNDERBARA mönstrade papper den senaste tiden. Har en hel del alster på gång som kommer visas här så småningom. Ska dessutom följa med Elle på scrapträff i Örebro på lördag och det ska bli så kul att träffa massa söta scrappare igen!!

Jag har blivit hurtig också.  Har känt länge att jag rör på mig för lite. Vikten har sakta sakta gått uppåt och det vill jag INTE. Har ätit bra över sommaren och det ska fortsätta i höst. Så nu har jag skrivit in mig på Nautilus. Och vikten är sakta sakta gått neråt. Den känslan jag kände när jag kom in på Nautilus ska jag komma ihåg. Den här känslan av välmående, fräschör.. Det ska jag komma ihåg. Och det jag gillar bäst med Nautilus och minns från när jag tränade där sist var känslan av att bli sedd. Har sedan jag slutat där provat på lite andra ställen att träna på och inte känt att det känts lika bra. Tränade på Friskis och Svettis men kände att där var SÅ mycket folk och så rörigt och jag var bara en bland så många som kom dit och ingen såg eller brydde sig om att jag var där. Det är svårt att förklara, det är inte alla som kanske känner så, men jag gör det. Totalt sett, jag trivs på Nautilus och tycker att det ska bli underbart skönt att komma igång och röra på mig!!

Renoverat hemma! Vi har målat om i köööket och det är så fiiiiint! *sjunger*
Ska ta bilder lite senare när allt är i ordning och visa hur det blir. Det var näst sista rummet som skulle renoveras hemma. Det var tråkig missfärgat vitt när vi flyttade in. Nu har vi valt en ljust rödbrun nyans som matchar det trä som är på våra i övrigt vita köksluckor. Det känns mycket mer ombonat. Vi passade på att storstäda luckor, golv och allt annat när vi ändå höll på.
Håll ut, bilder kommer!

Min lilla digitalkamera är ju som jag redan skrivit här på äventyr i Tyskland. Ett tag verkade det som att de inte kunde laga den via garantin, men efter en del påtryckningar från min sida så tog de på sig det hela, och det känns så härligt! Hade inte riktigt lust att lägga pengar på en ny kamera när min var mindre än två år gammal!

Nu har jag bara två saker kvar att berätta...

Hade en supertrevlig helg i Växjö hos min vän Ia som fyllde trettio. Vilken fest hon ställt till med! Stooort partytält, massa god mat och 55 trevliga människor. Roliga lekar och skojiga upptåg. En sådan fest vill jag också ha, när jag fyller trettio. Det är ju faktiskt bara två år kvar!

Och så, det bästa som hänt på sistone!
Jag har fått ersättning vad gäller min nervskada!
För er som inte vet drog jag i mars 2004 ut en visdomstand och fick en nervskada. Har begränsad känsel på vänster sida i munnen.
Har haft svårt att få någon ersättning eftersom min förbannade tandläkare behandlade mig som en tioåring och sa att det var min hjärna som spelade mig ett spratt........
Det är samma tandläkare som behandlade mig som skit när jag drog ut tanden och det tog TRE timmar, och tyckte att jag "skulle stå ut med lite smärta".

I vilket fall som helst har jag nu fått ersättning från Patientskaderegleringen och det känns så underbart skönt att ha fått rätten på sin sida. Det är obeskrivligt hur bra det känns!

Min känsel kan ingen ge mig tillbaka, och det kan definitivt bli handikappande för mig i framtiden, men nu har jag fått en del pengar och kan känna att JAG FICK RÄTT! Hade såklart hellre haft känseln kvar... Har hela tiden känt att något var fel efter ingreppet, och nu har jag fått svart på vitt att jag har 3% invaliditet på grund av detta.

Så jag känner lite segerglädje här.. det har varit ett långdraget "mål", sedan mars 2004...

Nåja, jag får väl som i förra inlägget utlova en guldmedalj åt den som läst hit. Eller, näe. Jag gör så här.. den scrappare som läser allt det här och skriver en kommentar så jag vet att ni läst får en... RAK! :)  Hihi..