epona & ett liv i ord

Nej, lägenheten är inte så tom egentligen, jag, Freja och Milton är ju hemma, men det KÄNNS tomt.
Igår vid två hämtade jag Silka och Aaron vid stationen.
Vi gick hem med deras packning, förvånansvärt liten sådan med tanke på att de ska vara borta i flera månader.
Sedan gick vi in till stan och åt en bit och skulle gå och handla inför kvällen. Jag skulle också på en rekryteringsmässa lite snabbt, även att de var här. Det var inte så många företag på den mässan som var intressant för min del men jag kände ändå att jag ville gå dit och visa mig och försöka få någon kontakt.

Jag gjorde faktiskt en del bra kontakter! Dels träffade jag en gammal arbetskompis från häktet som nu jobbar som jobbcoach för ungdomar. Dels tänker jag skicka en spontanansökan dit hon jobbar (även om de inte söker någon just nu) och så fick jag även ett annat tips om ett företag att skicka en ansökan till i samma ärende, från henne. Det företaget gick jag direkt på plats till och lämnade mitt CV och ett brev.

Men så gick jag även till Norrköpings kommun och började där prata med en av de anställda, jag presenterade mig och frågade om de hade några lediga tjänster just nu. Det sa hon att de hade och att de fanns i pärmar på bordet, men så frågade hon "vad har du för utbildning då?" och såg ganska uttråkad ut. Kändes som att hon hade pratat med alldeles för många den dagen. Jag berättade vad jag hade för utbildning och plötsligt tinade hon upp kändes det som. Jag berättade lite om vad jag hade jobbat med, och speciellt kriminalvården och berättade om hur mkt jag vill jobba med människor och samtal etc.. Och då sa hon att det lät som att jag skulle passa väldigt bra inom socialtjänst och liknande och frågade om jag kunde tänka mig något jobb inom det området, vilket jag givetvis sa att jag kunde. Då sa hon att hon kunde ta mina papper om jag hade några med mig, och lämna dem till den ansvariga inom det området. Sedan pratade vi lite mer och då sa hon plötsligt att jag även kunde få numret till den ansvariga som skulle få mina papper och att hon tyckte jag skulle ringa efter någon vecka eller så, och fråga hur det såg ut framöver med rekryteringar etc. Hon sa även att hon skulle skicka med en lapp att hon träffat mig.
Det kändes jättebra! Även om detta inte leder någonstans, så känns det ändå så bra att veta att jag fortfarande KAN prata för mig. och jag vet ju att om jag väl får komma på en intervju så går det oftast bra. Det är bara att komma dit jag tycker är svårt. Att försöka sticka ut bland alla andra brev och CV. Att få fram min personlighet. Nåja, vi får väl se vad som händer med detta, men jag ska ringa om drygt en vecka till den som fick mina papper och fråga om hon hunnit läsa dem.
Håll tummarna för att detta är en ingång till vad jag vill göra!!!!!!!

Har även två andra ansökningar ute som jag fortfarande inte fått svar på och som jag fortfarande hoppas på.

Nu kom jag visst bort lite från ämnet.
På kvällen hade vi middag, vi hade en väldigt vuxen parmiddag med vin, rotfruktsgratäng, fläskfilé, kantarellsås och en sallad med ruccola mm, tomater, pinjenötter som Silka rostade med lite kryddor, honung och olja, och så lite hallonbalsamico på. MUMS. Till efterätt hade vi köpt ett gäng goda praliner med olika smaker.
Det var en så härlig kväll! Eftersom Aaron bara pratar engelska så pratade vi ju massa engelska, vilket jag tycker är roligt. Det var första gången Aaron och Christian träffades och det gick jättebra, de hade många gemensamma intressen och pratade på även när jag och Silka gick ut kvällsrundan med Milton.

Jag insåg att vi bjuder hem våra vänner på middag alltför sällan. Det är ju faktiskt väldigt väldigt trevligt, men ibland smyger sig liksom vardagen in emellan så att det inte blir av. Men det ska det bli nu, hoppas jag, även att våra vänner är ganska utspridda över landet och världen.

Här är lite bilder från kvällens vindrickande, ätande och umgåsande :)






De gooooooda pralinerna!!