epona & ett liv i ord

Mahlin propsar envist på att hon ska få en rapport från Syfestivalen. Okejrå, det kan du väl få, eftersom jag vet att du hade velat vara där.

Kl 5.50 på morgonen ringde min klocka, jag pussade familjen och lämnade dem sovandes i sina sängar. Nog var det lockande att ligga kvar hos dem!!
Kl 7 gick bussen från busstationen, där jag också mötte upp Linda, Scrapjo. Vi babblade massor hela vägen upp, och resan hade nog känts väldigt mycket längre utan sällskap!
Efter en lång resa, tunnelbana till Kista och efter att ha gått en bra bit så var vi framme!

Vi var där ganska exakt kl 10 när mässan öppnade och det var en lång kö utanför, som vi som utställare lite fint fick smita förbi..

Vi letade oss bort till scrapbutikerna och pratade med Fia och sådär. Kollade in hennes fina monter och sneglade lite åt de andra butikerna. Shoppade faktiskt nästan inte alls! Vet inte varför, men hittade inget sådär jättespeciellt. Vet inte om det beror på att man har en så bra butik så nära där man bor, men jag kände inget behov. Köpte några mönstrade papper, thickers och en underbar burk med blommor och knappar, men den köpte jag av Pysselpassion :)

Det bästa var att det var mycket folk, och jag pratade med massa människor, hjälpte till och svarade på frågor.
Det ännu bättre var alla scrapmänniskor från nätet som jag fick träffa IRL, bland annat Hattifnatt, Åsa (badanka) och Helene (Webmosterhelene). Det är så konstigt att man vet saker om en människa som man inte träffat så mycket i verkliga livet och att de är lika fina och mysiga i verkligheten som på nätet!  Fick även träffa lilla Aston och Filip som var så mysiga och snälla hela dagen! (vad jag kunde se i alla fall). På lördagseftermiddagen dök Åsas lilla Tilde upp också, och när hon tultade omkring därinne och ville titta och pilla på allt, då knöt det sig lite i magen och jag längtade hem till Freja..

En timme innan vår buss skulle gå lämnade vi Kistamässan, trötta i röst och ben, men väldigt väldigt nöjda. Både jag och Linda tycker INTE om att komma försent, så därför gick vi i god tid. Tyckte vi. 5 minuter innan bussen gick var vi på plats och då hade vi stressat! Att det kunde ta sån tid att ta sig fram till Cityterminalen!
Kl nio igår kväll landade jag här hemma, och då sov Freja så gott i sin säng. Hon och Christian hade tillbringat dagen med en promenad och en tur till lekplatsen och de hade haft jättemysigt.

Nej, dags för att laga lite mat, kyckling med rotfrukter och någon indisk kryddgrejamoj.