epona & ett liv i ord

Jag har verkligen insett vad bra det har varit för mig att gå på terapi. Jag har insett vad som stressar mig. Jag har insett vad jag har för valda föreställningar inom många områden. Jag har taggat ner. Börjat leva mer i nuet. Börjat känna mer inåt. Vad är det jag vill? Vad känner jag, vad tänker jag, hur mår jag? Vad säger min kropp?

Och det känns så bra! Att ha börjat vara här och nu har förbättrat så många bitar i mitt liv.

På terapin arbetar vi just nu med mitt förhållande till mat. Har jojobantat i många år nu. Nu får det vara nog! Nu ska mitt beteende ändras. Inga mer dieter. Bara ett sunt förhållande till mat.

Så får det bli.

Det är dessa bitar mitt 2010 förhoppningsvis ska innehålla:
* personlig utveckling
* hälsa och välmående
* successiv, och långsam viktminskning
* flytt till nytt boende
* värna om mina relationer (familj, vänner, bekanta)
* fortsatt trivsel på arbetsplatsen


från det ena till det andra.
Här hemma råder mycket snack. Freja babblar som en tok, men några av de få ord som faktiskt går att förstå är:
NEJ.
NEJ
NEJ
NEJ.
Det säger hon HELA tiden. oavsett vad man säger så får man ett nej som svar. Även om man frågar om hon är sötast i världen :)
Ibland säger hon nej så snabbt att hon inte vet vad hon säger. Skulle ge henne ett rån och då ska hon nej. När jag då tog bort kexet så började hon gråta, hon ville ju ha det!

Och häromkvällen när Christian var iväg så kollade Freja på teletubbies medan jag lagade mat. Då kom hon in efter några minuter till mig i köket, med dvd-skivan i  handen och säger ledset "lala, lala..." (en av Teletubbesfigurerna heter så). Freja blev alltså ledsen för att Lala försvunnit från tv-rutan. Inte så konstigt kanske när Freja matat ut dvd-skivan...

Härliga vardag!