En utvecklingsfas.
Har länge tänkt att jag skulle berätta här om allt som händer i mitt liv nu och varför jag inte scrappar för närvarande.
Jag orkar dock inte lägga ut en lång harang kring allt som pågår och det slutar med att jag inte bloggar om det alls. Så för den som vill så kommer nu en kortare version utifrån vad som händer. Och så får jag skriva så. Den som förstår den förstår. Annars får ni väl fråga.
idag har jag varit på terapi-session nr 3, går nämligen på KBT för att hantera min vardag vad gäller stress, vardagsliv etc och jag tampas just nu med en hel del valda sanningar:
- Om man städar är man bra
- Om man är smal är man snygg och lyckligare
- Om man har barn måste man bo i hus och jag skulle bli lyckligare i ett hus
Jag har börjat ifrågasätta mycket av det jag tror och varför jag tror det och vem som har sagt till mig att tro på just det sättet. Jag tänker annorlunda kring livet i allmänhet, men NUET i synnerhet. Jag har rusat på så länge nu, och inte stannat upp. Bara tänkt framåt, nästa grej som kan prickas av, nästa sak som ska göras. Mina andningshål har varit semestrar och när vi har rest bort. Då har jag andats, funnits. Men även vardagen måste ju fungera, man måste få paus i vardagen också. Måste tillåta mig att ta det lugnt oavsett om hemmet är städat eller inte. Men i min värld har man alltid städat först och vilat sedan. När man blir man någonsin klar med städningen? Aldrig. När får jag då vila/ta det lugnt/göra som jag vill? Aldrig.
Nästa terapisession ska vi prata om balans. Viktbalans. För just nu är jag av eller på. jag bantar och så går jag ner i vikt. Så går jag successivt upp igen. Och så håller det på. Jag vill hitta balans. Jag vill leva ett hälsosamt, nyttigt liv, och må BRA, tycka om mig själv och ta hand om mig själv! Vill gå ner i vikt, men det får komma under denna resans gång. Jag tänker tycka om mig själv ändå.
Så om någon som läser denna blogg också brukar köpa någon julklapp till mig, så önskar jag mig den här boken:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174270087
Mina mål för framtiden är:
Att hitta balans när det gäller vardagen och vikten
Att flytta till hus innan Freja börjar skolan och innan dess (typ snart) flytta till en större hyresrätt.
Sedan har jag ju även börjat på homeopati, går på behandlingar för min dåliga rygg/höfter och har en personlig tränare, men det får jag ta en annan gång.
Undrar om någon orkat läsa allt det här? Känns som att min blogg har ändrat karaktär på sistone, men så är ju även livet.
Jag har läst :) läser alltid din blogg, följer den på bloglovin. Sedan är jag urkass på att kommentera ibland. Jag saknar dina alster men jag förstår varför du inte scrappar. För mig är scrappingen ett sätt just att INTE komma i obalans och jag skulle nog gått under senaste året om jag inte haft det intresset. Ta tid till dig själv och var inte så tuff mot dig själv, man MÅSTE inte allt! Det enda man måste är att ta vara på sig själv så att man är en person som fungerar med sig själv och sina nära. Hoppas att du snart känner att du kan landa lite. Kramar om!
Hej! Jag är orkade lugnt läsa och skickar härmed en massa pepp till dig! Strongt att ta tag i det du känner inte fungerar och försöka hitta balans för att må bra. När det är mycket kanske fokus ska vara mer på att just må bra och mindre på att sträva efter den perfekta bild av livet man har i huvudet? Du är bra som du är! Sköt om dig och lycka till!! Kram!
Jag har förstått att allt inte riktigt sett hundra procent ut och jag tycker det är mycket starkt av dig att skriva det i bloggen. Klart man förstår vad du går igenom. Jag går igenom massvis med liknande saker, dock är det inget jag är tillräckligt modig om för att skriva i bloggen, så jag tycker det är jättestarkt av dig :) Håll i tankarna att jag finns här när du behöver kramar
Hej Malin...
Du känner inte mig, och jag tror inte jag koenterat i din blogg tidigare. Brukar läsa den ibland och du ligger blad mina favoriter!!
Efterso ditt senaste inlägg känns viktigt och tänkvärt på många sätt skriver jag nu en rad till dig.
Ja du balans och ro i själen, det är väl verkligen det som man njutera av mest här i livet...
Jag tycker själv att jag är en ganska avslappnad människa, stressar väldigt sällan, mår bra, tycker om att motionera och är just nu mammaledig med vår andra son Alwin.
Jag har alltid fårr höra att jag är lite av en slarver, det är inte alltis städat hos oss, jag tar mig ofta egen tid, och hu det får man ju inte göra viskar de elaka tungorna runt mig, inte när man har barn, absolut inte när man har 2. Hur skall man då hinna med hus och hem, man blir ju alrdig klar med städandet och fixandet viskar många...
Vet du vad!? Jag struntar blankt i vad folk säger, väljer att göra det, alla är alltid hjärtligt välkomna hem till oss på en fika och lite prat. Golven är sällan tvättade och ofta ligger det datussar i vråna. ne hemma hos oss mår vi bra alla 4. Ingen är stressad och vi gör det vi tycker bäst om och det vi inte tycker om (typ att städa) gör vi så lite vi måste av. Ibland blir det mycekt hämtmat iblnad massor med storkok...
Ofta säger vänner att det är sån go stämning hemma hos oss, så avslappnat, så rofyllt... Tänka sig sånna kommentarer betyder så mycket mer för mig än nya strukna gardiner och blänkande ny skurade golv... Vad jag vill säga är att jag tror du är på rätt väg, man väljer själv hur man vill leva vad som är viktigt, lyssna på din egen röst och mindre på andra. Du kan nå dit där jag är i dag, det kräver bara att man gör precis det man själv vill...
Stort lycka till
kram
Maria
Ursäkta alla stavfel i mitt tidigare inlägg, skriver med en trött, bångstyrig kille på armen
//Maria
Ja du jag vet precis hur du känner och har länge tampats med det och man är inte "omgjord" i en handvändning utan det går ett par-tre steg fram och ett tillbaka och sen kanske fem fram och tre bak men det går framåt och det är det viktigaste OCH jag kan säga att idag har jag äntligen lärt mej älska mej för den jag är, jag trodde inte jag skulle kunna det men det gör jag nu. Jag är långt ifrån perfekt ocg det vill jag inte vara. Men jag har mina åsikter och tankar dom står jag för, jag är den jag vill vara mot andra. Sen har jag för många kilon men den saken jobbar jag på och det får ta sin tid, det är samma där upp och ner...Om du vill prata så är det bara att maila jag finns gärna till hands och lyssnar och stöttar. Har jag något tips som jag tror kan hjälpa så får du gärna det. Maila som sagt om du vill prata, jag finns här...Och det som du säger till mej stannar hos mej självklart! Vi kanske kan hjälpa varandra du kan ha bra tips som hjälper mej också inte alls omöjligt. Det är bara så skönt när man vet att man inte är ensam.
Kram till dej!
Hej vännen!
Vilket fint inlägg. HEJA DIG! Jag tänkte bara säga att du är bra och klok och jag tycker om dig =) KRAM
Ja, många av våra "sanningar" är ju egentligen "bara" föreställningar om hur det måste va i livet. Å dom föreställningarna har vi skaffat oss på nåt sätt, genom kompisar, föräldrar, skola mm... Men frågan är ju vad som krävs för att just Du ska bli harmonisk och älska livet. Det är nödvändigtvis inte samma sak som vad din kompis/mamma/syster mm skulle säga... Du har en spännande resa framför dig, och det skulle inte förvåna mig om du tar upp scrappet igen för att få utlopp för allt som du bearbetar:-)
Kram på dig och lycka till!
Malin! Känner igen mig massor. Det här med stress, och att det är svårt att vara i nuet. Har blivit aningens bättre på det, men det är svårt när det är så mycket man vill, eller hur?
Massor med styrkekram till dig! /Cissi