epona & ett liv i ord

Jag tänkte att jag skulle berätta för er varför jag inte varit så synlig med scrappande och annat under det här året. Jag har inte uppdaterat speciellt flitigt här i bloggen heller. Känner att mina stamgäster behöver en förklaring J

Det har varit ett förskräckligt år. Under de fyra månader som har gått har jag varit på två begravningar, fått missfall, bytt jobb i onödan och så har en av mina allra käraste släktingar fått ett dystert cancerbesked. Hunden har mått dåligt och har opererats. Mitt sinne och mina känslor har inte hunnit med. Mina relationer med nära och kära har blivit lidande och kanske till viss del mitt förhållande också, för det är slitit när det är så här mycket som händer. Men man undrar ju när det ska vända? Hittills har det varit en olycka per månad det här året, vet inte hur mitt liv kommer se ut om det fortsätter så!? Men det kanske å andra sidan inte är så underligt att man känner sig en smula oinspirerad och mest vill sitta under en filt i soffan med en kopp te och någon att hålla om..  Orkar egentligen inte riktigt gå in på hur jag känner inför allt det här, men det tror jag ni förstår..

Känner att jag så smått är på väg tillbaka, men hoppas att inget annat dyker upp som gör det hela värre igen. Jag har saker att se fram emot, och det känns väldigt härligt. Vid kristi himmelsfärd ska jag på släktträff med släkten, det gör vi varje år och det är väldigt mysigt. I år ska vi vara ute i ett sommarhus med närhet till brygga och hav.. Och så åker jag och Christian till Grekland den 21 maj. Vi kände att vi verkligen behövde komma iväg nu efter allt elände som varit, så vi åker till Parga, det grekiska fastlandet. Ska bli helt underbart.

Och så har jag faktiskt scrappat idag! Men jag tänker inte visa.. för den ska faktiskt skickas in till en viss scraptidning.. har aldrig skickat in något innan, men någon gång ska ju vara den första!