Här är han..
Min älskade farfar. På sitt favoritställe, sin sommarstuga, bland alla blommor, hallon och växter. Där trivdes han som bäst.
Fick idag frågan om jag vill läsa en dikt på hans begravning. Nu ska jag bara hitta någon eller skriva någon som känns honom värdig..
Det som är mest konstigt med allt det här, det är att världen och livet går vidare. Hela världen stannar inte upp, hur mycket jag än skulle vilja det. Ingen annan än vi vet vad som har hänt. Jag tycker att alla skulle sörja, alla skulle förstå, alla veta. Men så är det förstås inte.
Kommentarer:
Trackback